Jag har varit i Skönviksbacken några gånger dom sista två veckorna. Och jag har konstaterat att det är livsfarligt i liften    

Som jag har bloggat om  tidigare så vill jag ha hjälp med att få liftpinnen på plats i ändan. Jag vill inte ta pinnen själv!

Många trevliga ungdomar och "äldre" brukar stå vid liften och hjälpa till. Dom flesta känner till mig nu och går fram och hjälper mig utan att jag säger till.

En kväll i förra veckan när jag skulle åka skidor så visade det sig att det inte fanns en själ vid liften! Hjälp   !!!

Jag ställde mig vid platsen för "påstigning" och se - där kom pinnen i full fart!

Mamma mia   ! Pang   ! Liftpinnen rakt i skulderbladet   !

Med all min styrka (och den är inte stor) drog och vred jag  i liftpinnen för att få den på plats medan jag sakta åkte uppför backen. Jag var alldeles för stolt för att släppa taget. Jag skulle f-n inte vända om och trula mig tillbaka till påstigningen   .

Till slut satt pinnen på plats. Herregud! Det måste ha sett hur tokigt ut som helst när jag fumlade     .

Ett åk till. Men vart var alla gulliga grabbar som brukade stå vid liften   . Gömde dom sig bara på pin kiv när dom såg mig komma   .

Var det tänkt att jag skulle slå ihjäl mig i liften och inte utför backen?

Ställde mig på plats igen och.......aaaaaajjjj   ! Liftpinnen rätt i ryggen och skulderbladet igen. Skit   ! Är jag helt talanglös eller......  Återigen fick jag dra och slita för att få pinnen på plats. Fast lite stolt var jag över att jag lyckades lösa situationen   !

Tredje åket. Å se! Där dök det upp några grabbar som snällt hjälpte mig. TACK   !!!!

Några dagar senare var jag på plats i backen igen. Skönt, nu var det grabbar vid liften redan från början. Men vad hände   ????

Några åk senare var det inte en själ vid liften   . Hade grabbarna gått upp i rök  bara så där helt plötsligt? Jag tittade mig nervöst runtomkring    men inga gulliga grabbar i sikte......

Nu försökte jag tänka till lite   . Va vad det nu för tips min kompis Kicki hade gett mig om jag skulle ta liftpinnen själv. Hm...... Jag ställde mig på plats igen men nu lite längre bak och lite mer åt höger. Skräcken va stor   . Liftpinnen kom med hög fart (åtminstone i mina ögon sett).......

Men se! Jag lyckades ta liftpinnen och få den på plats på en gång! Jiiipppiii   !! Jag är bäst   !!

Andra åket. Ställde mig ungefär på samma plats igen. Det var rätt så tomt och iskallt i huvudet på mig   . Men se, jag lyckades igen! Jag är verkligen bäst   !!

Vid tredje åket stod det återigen grabbar vid liften. Det kändes riktigt skönt! Jag vet ju inte om det var tur eller skicklighet som gjorde att jag hade lyckats med liftpinnen själv två gånger.

Men vad hände sen? En ny grabb vid liften. Pappan med barnet före mig fick hjälp. Jag åker fram och ställer mig på plats. Killen går något steg bakom mig och jag uppfattar det verkligen som om han ska ta liftpinnen och hjälpa mig Men icke då!

Killen tar inte liftpinnen och jag är inte beredd! Pang   ! Liftpinnen rakt i skulderbladet igen   . Va f-n, ska jag slå ihjäl mig i liften eller...   ?

Jag lyckades i alla fall få ett hyfsat tag i liftpinnen och med en hel del möda få den på plats.

Arg eller? Ja, jag var mycket arg   !! Men också lite stolt   . Jag kan ju hantera liftpinnen i "svåra situationer" om än med lite möda och några blåmärken i ryggen  .

Och helt klart så ger träning färdighet. Sist jag var i Skönviksbacken så lyste liftkillarna med sin frånvaro igen så jag fick träna på att klara av liftpinnen själv.

Jag åkte flera åk, tog liftpinnen själv och fick den på plats i ändan direkt     

    JAG ÄR BÄST   NU KAN JAG   

Så nu grabbar i Skönviksbacken.....nu behöver ni inte hjälpa den "irriterande kärringen" i liften längre   

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

Carina