Vad gör man på en söndag?  En solig   söndag som i helgen....... Går i kyrkan kanske.......

 

 

Nja......kanske inte riktigt "i" kyrkan utan snarare sådär lite utanför.......kanske lämpligen stannar upp vid dess port   ...... 

 

 

Det gjorde jag, Kenneth och Tingeling i helgen.

 

 

Kanonväder   ! Först en härlig promenad   .

 

Tyvärr var inte Tingeling riktigt i form. Så jag fick ta till hennes alldeles egna väska ......den tycker hon är toppen att sitta i när vi är på promenad.

 

   

 

 

Sen var det bokstavligen bara att inta ryggläge mot kyrkans port och njuta av den sköna mars-solen   . 

 

 

    

 

 

Den här sköna platsen hittar du vid Vivstavarvs kapell i Timrå.

 

Men gör dig inte besvär att gå dit nästa gång det blir en strålande solig söndag   ........för då är sittplatsen redan upptagen av mig och Tingeling      !

 

 

Å bara så att ni vet.......jag var i Hassela i lördags och åkte slalom, drack varm choklad med vispad grädde, åt mackor med grillad karré och naturligtvis solade i det otroligt härliga vädret  !! Jag tror baske mig att jag har fått lite färg i ansiktet   ........

 

 

 

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

 

 

Carina

Veckorna bara rusar iväg! Det är så mycket jag skulle vilja göra men tid och ork räcker inte till. Det har medvetet blivit rätt mycket slalom. Säsongen är kort och börjar nu gå mot sitt slut. 

 

 

Jag och Tingeling tränar fortfarande Agility en kväll i veckan. Ibland går det riktigt bra! Dom två sista gångerna har Tingeling varit otroligt på hugget. Det har varit full fart runt agilitybanan. Yeeehaaa!!!

 

 

Förra veckan var jag och Tingeling och hälsade på min mamma. Dom lekte lite på golvet men ganska snart var Tingeling trött och kröp upp i mamma Ingas knä för att sova. 

 

 

Jag är så stolt över det här kortet! Det blev så fint! Tänk att min mamma som är 80 år gammal orkar krypa omkring på golvet och leka med min hund! Det är fantastiskt roligt!

 

 

Tingeling är en prinsessa. Det visade hon ganska tydligt här i veckan. Min sambo Kenneth kom hem med en riktigt fin kudde som han hade vunnit. Kudden passade otroligt bra i våran soffa. Det tyckte Tingeling med! Hon tog genast kudden i besittning.....

 

 

 

 

 

 

 

Kanske inte helt okey ...........men Tingeling är ju såååå sööööt   !

 

 

En annan älsklingsplats är en av våra fåtöljer. Så mysig att sova i.

 

 

 

 

Eller varför inte i bäddsoffan när matte har lagt dit överkastet som man kan gosa ner sig i.....

 

 

 

 

 

Lite bus i soffan är inte heller helt fel....

 

 

 

 

 

Nu har det börjat bli ganska varmt på våran inglasade balkong. Tingeling har även där hittat sin favoritplats.......kanske kommer det någon snygg vovve gående förbi om man håller lite utkik....

 

 

 

   

 

 

Som sagt, det har varit mycket slalom, men lite annat har jag också hunnit med. Som till exempel en Guldkväll på Söråkers Folkets hus med mina härliga kompisar Carina W och Carina O.

 

Vi åt himmelskt god mat (3-rätters!) och såg på fantastiskt bra uppträdanden        .

 

 

Här är några kort från kvällen. Carina O och Carina W

 

 

 

 

Carina O och jag.

 

 

 

 

Carina W och jag. Och kolla in! Jag har en vas på huvudet   .

 

   

 

 

Det var jättesvårt att fota det som hände på scenen. Bilderna blev nästan helt vita. Men en liten filmsnutt från ett av uppträdandena fick jag med.

Hela kvällen var otroligt bra arrangerad och allt fantastiskt bra framfört       .

En riktig kanonkväll alltså!

 

 

 

 

Jag gjorde en sväng förbi Kahls i Birsta City för några dagar sedan. Min härliga kompis Gabbi äger affären. Jag kan varmt rekommendera både kaffe, te och choklad från Kahls.

 

Det finns såååå himla mycket gott där   !!

 

 

Jag fick en jättegod och jättefin chokladbit (kolla vilket sött får!) med mig därifrån.

 

Mmmmmmmm........  (Jaja......jag vet.....killen på bilden njuter av en glass och inte en chokladbit.....men jag hittade ingen chokladätande smile-gubbe i arkivet   !)

 

Besök Kahls innan påsk och ladda med godsaker vetja! 

 

 

 

 

 

Mera nöjen som inte har med skidbacken att göra......jag och Carina W tog med våra hundar och promenerade upp till Lappstegestugan. Carina bjöd mig på fika....Tusen Tack kompis!!! Det serverades nygräddade våffler med grädde och sylt i Lappstegestugan .

Ååååå sååå gott!

 

Vi fikade ute och njöt av den fina utsikten    och solen tittade fram emellanåt  

 

     

 

                                                                               

    - 

 

 

Tingeling och jag har också varit och hälsat på min fina kompis Camilla och hennes två Bichon Frise-hundar här i veckan. Lite mera bus!

 

 

 

 

 

 

Har ni tänkt på vad otroligt många söta och fina hundar det finns   ?!

 

 

........måste bara rapportera lite från slalombacken också......

 

JAG HAR RAMLAT   !!

 

Fast det var inte så dramatiskt. "Steg av" liften i toppbacken i Hassela. Glider sakta åt sidan och känner hur ena skidan skar lite. Fumlade med stavar och vantar och kände att jag inte "orkade trampa till"  för att få ordning på skidan. Så jag satte mig ned i snön. Ja....det gick så sakta så någon riktig vurpa blev det inte   puh........

 

Men va f-n.....jag skulle inte ha satt mig ned   . Jag skulle ha kämpat för att få tillbaka balansen.

Herregud.....det visade sig att jag klarade inte av att komma upp igen   ! Fötterna var ju fastlåsta i pjäxorna. Höga, stela pjäxor! Skit också   ! 

 

Jag såg nog både rolig och hjälplös ut där jag låg och kämpade för att komma upp. Plötsligt hör jag en mansröst:

 

- Ska jag hjälpa dig?

 

- Jaaaa Tack!! Jag kommer inte upp   !

 

En snäll kille i min egen ålder förbarmade sig över mig och hjälpte mig på benen igen.

 

TACK!! TUSEN TACK!! Vem vet hur länge jag hade fått lega där innan jag kommit på att om jag hade spänt av mig skidorna så hade det kanske gått betydligt lättare och komma upp.....  Idiot   !

 

Killen som hjälpte mig upp berättade att han var från Hudiksvall och brukade åka till Hassela ganska ofta. Han hade råkat ut för samma situation själv några dagar tidigare och han hade inte heller tagit sig upp själv.

 

Det var ju lite tröst i alla fall ...... fast undra om han sa så bara för att vara "snäll" mot mig.........  

 

Inge mera slalomprat..........

 

 

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

 

 

 

Carina 

 

 

 

Nu gäller det att ligga i   !

 

 

Säsongen går mot sitt slut. Nu är det slalom som gäller så fort det finns en chans!

 

 

På söndagsmorgonen var det bara att slänga in alla grejor i bilen och köra mot Birsta och möta upp med mina härliga kompisar Ditte och Tomas. 

 

 

   

 

 

 Sen bar det av mot Hassela   ! Åååå vilket kanonväder vi hade   !! 

 

 

 

Underlaget i backan var toppen. Nästan ingen kö i liften. Mycket skratt och skoj. Ingen liftpinne i ryggen. Det blev helt enkelt en fantastisk dag i Hassela   .

 

 

Men vad vore en dag i skidbacken utan lite missöden? Naturligtvis så lyckades jag vid ett tillfälle nästan få Ditte i knäet då vi skulle inta liften.

Hur i hela friden gick det till   ?

 

 

Jag tror killen i liften funderade på om vi var helt galna   ......och det var vi nog till viss del. Skrattgalna   !

 

 

En förklaring till att jag nästan fick Ditte i knäet i liften är nog att vi inte hade någon ordning på vem som skulle stå till höger och vänster i liftbygeln utan det blev lite hipp som happ när vi åkte.  Så vid det här tillfället så hamnade vi på rad efter varandra och inte bredvid varandra och när liftbygeln kom så stod vi fortfarande helt galet!

 

För mycket skratt   , skoj   och vimsighet   kanske?

 

 

Vad tror du Ditte? Är vi lika vimsiga bägge två eller.......   ?

 

 

 

Men tro det eller ej, på något vis så lyckades vi i sista sekunden ställa oss bredvid varandra och killen i liften hann precis lägga liftpinnen på plats bak i våra ändor     ......aschlen kanske vore rätta ordet i det sammanhanget   .......

 

Gud va' vi strulade   .........och skrattade    !!

 

 

Till något mera stillsamt........ Vid tre tillfällen tog vi fika- och solpaus. Vi hittade ett kanonställe att sitta på....

 

 

 

 

 

Ryggläge mot restaurangväggen!  Varm choklad med grädde, smörgås med grillad karré, godis och Festis. Tror jag får undvika vågen ett tag....... Men vad underbart vi hade   !

 

 

 

 

Jag försökte fota Ditte och Tomas tillsammans......men det var inte lätt. Bara bus! Vilka  härliga kompisar jag har. Ett under att inte korten blev suddiga som jag skrattade när jag försökte fota....

 

 

     

 

Efter en fantastisk dag med fina vänner, många skratt, härliga åk i backen, gott fika och en strålande sol hela dagen så kändes det riktigt skönt i själen när man kom hem och la sig i soffan. VARMA TACK för en underbar dag i Hassela Ditte och Tomas!

 

 

Det här gör vi väl om?!!! 

 

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

 

Carina

Jag har varit i Skönviksbacken några gånger dom sista två veckorna. Och jag har konstaterat att det är livsfarligt i liften    

 

 

Som jag har bloggat om  tidigare så vill jag ha hjälp med att få liftpinnen på plats i ändan. Jag vill inte ta pinnen själv!

 

Många trevliga ungdomar och "äldre" brukar stå vid liften och hjälpa till. Dom flesta känner till mig nu och går fram och hjälper mig utan att jag säger till.

 

 

En kväll i förra veckan när jag skulle åka skidor så visade det sig att det inte fanns en själ vid liften! Hjälp   !!!

 

 

Jag ställde mig vid platsen för "påstigning" och se - där kom pinnen i full fart!

Mamma mia   ! Pang   ! Liftpinnen rakt i skulderbladet   !

 

 

Med all min styrka (och den är inte stor) drog och vred jag  i liftpinnen för att få den på plats medan jag sakta åkte uppför backen. Jag var alldeles för stolt för att släppa taget. Jag skulle f-n inte vända om och trula mig tillbaka till påstigningen   .

 

 

Till slut satt pinnen på plats. Herregud! Det måste ha sett hur tokigt ut som helst när jag fumlade     .

 

Ett åk till. Men vart var alla gulliga grabbar som brukade stå vid liften   . Gömde dom sig bara på pin kiv när dom såg mig komma   .

 

Var det tänkt att jag skulle slå ihjäl mig i liften och inte utför backen?

 

 

Ställde mig på plats igen och.......aaaaaajjjj   ! Liftpinnen rätt i ryggen och skulderbladet igen. Skit   ! Är jag helt talanglös eller......  Återigen fick jag dra och slita för att få pinnen på plats. Fast lite stolt var jag över att jag lyckades lösa situationen   !

 

 

Tredje åket. Å se! Där dök det upp några grabbar som snällt hjälpte mig. TACK   !!!!

 

 

Några dagar senare var jag på plats i backen igen. Skönt, nu var det grabbar vid liften redan från början. Men vad hände   ????

Några åk senare var det inte en själ vid liften   . Hade grabbarna gått upp i rök  bara så där helt plötsligt? Jag tittade mig nervöst runtomkring    men inga gulliga grabbar i sikte......

 

 

Nu försökte jag tänka till lite   . Va vad det nu för tips min kompis Kicki hade gett mig om jag skulle ta liftpinnen själv. Hm...... Jag ställde mig på plats igen men nu lite längre bak och lite mer åt höger. Skräcken va stor   . Liftpinnen kom med hög fart (åtminstone i mina ögon sett).......

 

Men se! Jag lyckades ta liftpinnen och få den på plats på en gång! Jiiipppiii   !! Jag är bäst   !!

 

 

Andra åket. Ställde mig ungefär på samma plats igen. Det var rätt så tomt och iskallt i huvudet på mig   . Men se, jag lyckades igen! Jag är verkligen bäst   !!

 

 

Vid tredje åket stod det återigen grabbar vid liften. Det kändes riktigt skönt! Jag vet ju inte om det var tur eller skicklighet som gjorde att jag hade lyckats med liftpinnen själv två gånger.

 

Men vad hände sen? En ny grabb vid liften. Pappan med barnet före mig fick hjälp. Jag åker fram och ställer mig på plats. Killen går något steg bakom mig och jag uppfattar det verkligen som om han ska ta liftpinnen och hjälpa mig Men icke då!

 

Killen tar inte liftpinnen och jag är inte beredd! Pang   ! Liftpinnen rakt i skulderbladet igen   . Va f-n, ska jag slå ihjäl mig i liften eller...   ?

 

 

 

Jag lyckades i alla fall få ett hyfsat tag i liftpinnen och med en hel del möda få den på plats.

 

Arg eller? Ja, jag var mycket arg   !! Men också lite stolt   . Jag kan ju hantera liftpinnen i "svåra situationer" om än med lite möda och några blåmärken i ryggen  .

 

 

Och helt klart så ger träning färdighet. Sist jag var i Skönviksbacken så lyste liftkillarna med sin frånvaro igen så jag fick träna på att klara av liftpinnen själv.

 

Jag åkte flera åk, tog liftpinnen själv och fick den på plats i ändan direkt     

 

 

    JAG ÄR BÄST   NU KAN JAG   

 

 

Så nu grabbar i Skönviksbacken.....nu behöver ni inte hjälpa den "irriterande kärringen" i liften längre   

 

 

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

   

Carina