Ledig och kanonväder   ! Ibland ska man ha tur........ 

Igår kom våran hovslagare och slog på en tappsko på Greven. Han har ofta tappskor (båda fram) - inte så kul   . 

Hovslagaren har försökt med olika varianter för att han inte ska kliva av sig skorna men ingen förbättring har skett. Nu la hon på en mindre storlek. Kanske inte helt optimalt men vi har inte så mycket att välja på i nuläget.

Vi får fundera vidare på vad vi kan göra för att få Greven att inte kliva av sig skorna.

Hm......kom precis att tänka på sången   :

-Ta av dig skorna, ta av dig skorna..........(med Povel Ramel).

Kanske det är den sången Greven har tagit fasta på.........  

Nu bloggar jag på två ställen: 

stallslattman.bloggplatsen.se

stallslattman.blogspot.com.

Känns inte helt optimalt. Jag kommer så småningom bara att hålla till på en blogg. Vill bara i nuläget prova olika bloggsidor. Så här långt känns den här sidan (bloggplatsen.se) helt klart bäst!

Jag befinner mig i funderingarnas värld idag. Delar med mig lite till er här:

Har ni ibland kännt att ju mer man lär sig ju mindre känns det som om man kan? Fast å andra sidan känns det att när man står inför ett problem så har man så otroligt mycket verktyg (å då pratar jag inte om spö, sporrar och hjälptyglar) att ta till.

Jag börjar känna att jag har rätt mycket i min ryggsäck nu. Inte så mycket så jag vill sluta lära, tvärtom, jag känner mig ännu mera sugen på att se och höra hästkunniga människor.

Men jag känner att jag börjar få mycket idéer och övningar att använda när jag stöter på problem i ridningen eller jobbet från mark. Jag börjar se alltmer vad jag tycker är värdefullt och harmoni i jobbet med hästar.

För mig är det viktigt att lyssna och lära från olika hästsporter. Akademisk ridkonst, tävlingsdressyr, hoppning, western, Integrerad ridning, olika "hästhanteringsinriktningar", hovslagarfolk, barfotafolk, travintresserade och ja alla möjliga hästaktiva människor!

Visst kan jag ibland känna mig förvirrad av all information men för mig är det en glad förvirring! Jag lär mig ju saker!

Det har hänt att jag har blivit feltolkad då jag har sagt att jag har kännt mig förvirrad och det är synd! För mig är inte förvirring lika med osäker. Då jag känner mig förvirrad så söker jag bara mera kunskaper.

Förvirring är ett sätt för mig att komma i dialog med någon för att utbyta erfarenheter.

Förrvirring är för mig ett tillstånd då jag aktivt börjar tänka självständigt och inte är styrd av en person eller idé.

Förvirring är för mig en process för att jag ska kunna utveckla mig själv och inte fastna i ett tunnelseende i mitt hästliv.

LÄT DET HÄR FÖRVIRRANDE?      

För mig är det viktigt att vara öppen och ta in olika människors hästkunskap. Sen kanske jag inte köper alla idéer! Självklart inte! Då skulle nog mitt liv bli kaos.

Men jag vill ändå lyssna in olika värderingar och infallsvinklar. Jag har märkt att i många olika hästinriktningar finns mycket gemensamt. Jag känner att vi alla skulle kunna lära oss något av varandras olika tänkande........bara vi vore öppna nog att respektera varandras olika val av inriktning i hästlivet.......

Att förnedra hästar och ryttare, eller i värsta fall använda psykisk eller fysisk våld, tar jag helt avstånd ifrån!

Ett utdrag ur Hästfocus nr 12 december 2010, Integrerad ridkonst med Christina Drangel:

Många elever, särskilt kvinnor, behandlas ofta på ett trist sätt av många manliga ridinstruktörer. De kan vara både spydiga och nonchalanta. Folk gråter på lektionerna eller efteråt. Vi låter oss förnedras och det är upprörande. Sådant ska man inte stå ut med.

Dirigerar man ryttaren för mycket tar man bort både lust och egna initiativ. När eleven själv väljer att göra si eller så, tar eleven också över ansvaret för sin ridning. Och det är dit vi måste komma. Det är bra att man kan guidas så att man hittar själva känslan i kroppen för olika moment, sedan får man prova sig fram. Det viktiga är att man lär sig känna hur det känns när hästen arbetar korrekt.

Jag håller med Christina Drangel helt och hållet! Läs gärna hela reportaget i Hästfocus.

Jag har haft tur och haft många otroligt bra ridinstruktörer i mitt hästliv både inom hoppning, dressyr och akademisk ridkonst.

Jag har gråtit en gång. Det är många år sedan nu. Men jag funderar över det ibland. Jag ångrar bara en sak: Att jag inte tog hästen och gick ut ur ridhuset och avbokade lektion två. Jag skulle inte ha låtit mig, och framför allt min häst, förnedrats en gång till...........

Tack och lov har jag nu blivit stark nog att välja instruktörer med omsorg!

Nä, som min man alltid har sagt: DET SKA VARA ROLIGT ATT RIDA, ANNARS KAN MAN LIKA GÄRNA LÄGGA AV!

Han har helt rätt! Och jag har tagit fasta på det sedan några år tillbaka. Nu har jag jätteroligt när jag tränar och rider! Härligt!

NY DAG - NYA MÖJLIGHETER!

Carina